Beslut om Trafikdatalagringen närmar sig

I början av december kom propositionen  om trafikdatalagring. Med tanke på det som hände i Stockholm i helgen anser nog alla att polisen måste ha moderna metoder att utreda brott för att ha en rimlig chans att hänga med i teknikutvecklingen. Dessutom anser många säkert att ”förebyggande” övervakning, likt den som FRA gör, borde underlättas. Det är dock inte det som trafikdatalagring handlar om, utan snarare att spara den trafik som redan skickats/sänts.

Operatörerna ska betala anpassningar av system samt säkerhetshanteringen kring informationen, medan staten ska ersätta för hanteringen vid själva utlämnandet. Regeringen bedömer kostnaderna för anpassningar till 200 miljoner. Denna siffra har envist varit oförändrad trots att operatörerna påpekat att den troligtvis är fyra till fem gånger högre. Varför ignorerar regeringen detta och tycks vägra att föra en dialog med branschen kring kostnader? Svaret är kanske att man tycker att telekombranschen tjänar så mycket pengar så att det inte spelar någon roll. Även om man utifrån finansministerns perspektiv kan förstå viljan att hålla kostnader borta ifrån statsbudgeten, så kan man ju tycka att det är principiellt mycket svårt att acceptera.  Ska t.ex. framgångsrika  företag som gör stora vinster betala högre arbetsgivaravgifter? Eller ska Ericsson skänka teleutrustning till staten bara därför att de går med vinst?

Kanske vore det bättre om telebranschen gick mycket dåligt ekonomiskt? Kanske skulle staten ha svårare att pålägga orimliga kostnader på en bransch som går lite knackigt…? Trist tanke.