Omstöpt kassettskatt – ett fall framåt

I dagarna kom en statlig utredning med efterlängtade förslag om anpassning av den svenska lagstiftningen på upphovsrättsområdet.  Det gäller den otidsenliga ”kassettskatten” från en svunnen era av LP-skivor och kassettband. Förslaget är inte helt fulländat, men ett stort och välkommet fall framåt – bort från rättsprocesser och otydlighet, mot en mer förutsebar och rättssäker process där myndighetsbeslut ersätter förhandlingar mellan parter.

De flesta som äger en mobiltelefon, en surfplatta, en smart klocka eller någon annan elektronisk produkt tänker nog inte på att den skulle vara ”särskilt ägnad för privatkopiering”. De flesta som använder mobiltelefoner, plattor, datorer och andra saker gör det av helt andra skäl och mediekonsumtion sker även via streamingtjänster, finansierade via avgifter, reklam eller för den skull public service. Marknaden har helt enkelt hittat sätt att göra musik, filmer, tv-serier och annan rörlig bild tillgänglig för användare och samtidigt se till att upphovsrättspersonerna som skapat verken får ersättning.

Trots det säger den svenska lagen att dessa produkter i praktiken är avsedda för just privatkopiering (vilket inte ska förväxlas med pirat-dito). En följd av detta är att dessa varor beläggs med en särskild privatkopieringsavgift, som läggs på inköpspriset. Avgiftens storlek beror på hur stort lagringsutrymme produkten har.  Den här avgiften, eller ”kassettskatten”, infördes under 1990-talet för att kompensera upphovsrättsinnehavarna för den inkomst som uteblev när användare kopierade LP-skivor till kassettband.  När sedan mp3-spelare och liknande gjorde det möjligt att spela in och ”lyssna” på material fördes skatten över till dessa produkter.

Mycket har hänt sedan kassettskatten infördes under förra seklet – inte minst till följd av digitaliseringen. Internet, smarta telefoner, digitala möten, NFT och streamade konserter och teaterföreställningar har blivit vardag för oss alla. Kassettskatten har levt på övertid.  Förslagen på att uppdatera och modernisera lagstiftningen kommer alltså inte en dag för tidigt.

I utredningens förslag finns många positiva delar, inte minst att avgifter ska tas ut som täcker den kompensation som upphovsrättsinnehavarna har rätt till. Med andra ord att man först ska konstatera hur stor den totala kompensationen ska vara och först därefter fatta beslut om vilka produkter som ska omfattas och vilka avgifter som ska gälla. Dessutom föreslår utredningen att lagringskapaciteten inte ska spela någon roll för avgiftens storlek. Därtill – och mycket viktigt – föreslår man att upphovsrättsinnehavare som får ersättning på annat sätt (till exempel via ersättning från streamingtjänster) inte längre ska få ta del av denna ersättning.

Ja, det är mycket i det nya förslaget som förändrar och förbättrar förutsättningarna och inte minst gör systemet mer begripligt för gemene man och mer transparent och förutsebart för branschen. Även om vi användare fortsätter att betala avgift på produkterna och utredningen inte föreslår att Sverige ska ta intryck av exempelvis Finland, Norge och Island och anamma en modell där staten tar ett större ansvar, ser vi det alltså som en stor förbättring.

Får vi nu bara önska att regeringen ska sätta högsta fart framåt och processa förslagen så att landet som aspirerar på att bli främst på att använda digitaliseringens möjligheter också kan få en upphovsrättslagstiftning anpassad för en digital värld – i stället för en präglad av kassettband och LP-skivor

Länk till betänkandet (Ju 2020:18): Privatkopieringsersättningen i framtiden – Regeringen.seb