Hoppa till innehåll

Nyligen överlämnade John Hassler, utredare för regeringen, sin rapport som behandlar hur Sveriges klimatpolitik kan anpassas till EU:s klimatplan ”Fit for 55”. Reaktionerna har varit delade – vissa positiva, vissa mer negativa. Positiva reaktioner avser inte sällan förslag om snabbare elektrifiering, ökad förutsebarhet i miljötillståndsprocessen och en hållbar transportinfrastruktur. Förslag som är avgörande för att vi ska kunna nå våra klimatmål. Bland kritikerna handlar det ofta om att det är ogynnsamt att riva upp de svenska klimatmål som 2017 antogs med bred politisk enighet och som lett till att företag har tydliga mål och gjort investeringar därefter. EU:s mål må vara bra, kanske bättre än de svenska i det långa loppet. Men att samtliga delmål inte är satta och behöver tas ställning till av både Europaparlamentet och samtliga medlemsstaters regeringar och ovissheten om hur lång tid den processen kommer ta är också viktiga osäkerhetsfaktorer. 

Rapportens innehåll i kombination med en regering som bl.a. sänker reduktionsplikten med ökade utsläpp till följd och en internationellt förändrad bild av ett Sverige som tidigare betraktats som ett framstående land på klimat- och miljöområdet bidrar ytterligare till skepsisen över slopade och förändrade klimatmål. En förändrad syn på och i Sverige ska inte underskattas i termer av motivation och engagemang för den viktiga omställningen alla måste genomföra. Otydlighet kring politiska mål skapar en osäkerhet om vart vi är på väg och vikten av att vi tar oss dit tillsammans där risken för sänkta ambitioner i näringslivet är uppenbar.  

Om regeringen väljer att genomföra Hasslers förslag till förändringar och oavsett om resultatet i slutändan blir bra så vet vi att nya utredningar tar tid, att nya överenskommelser kan dröja, och det är tid vi inte har. Sverige måste vara drivande på klimatområdet och fokusera på möjligheterna, inte minst genom att visa de bästa exemplen på lösningar för omställningen. Inom området klimat och miljö finns det stora möjligheter till ett konkurrenskraftigt svenskt näringsliv, så även för techbranschen.  

Men kopplingen till tech och digitala lösningar som den viktiga infrastruktur och verktygslåda för omställningen det är, saknas i rapporten. Techbranschens lösningar är kanske mer ett svar på hur vi kan genomföra en hållbar omställning men olika digitala tekniker spelar en helt avgörande roll för att lyckas i klimatomställningen samtidigt som det stärker Sveriges konkurrenskraft. Jag hoppas därför att regeringen vill driva ett framtidsorienterat ledarskap och i sin kommande klimatpolitiska handlingsplan tar chansen att tydligt göra kopplingen till digitala lösningar som ett viktigt verktyg för minskad klimat- och miljöpåverkan och ökad energieffektivisering.  

TechSverige har gjort det enkelt för regeringen genom att föreslå sex förslag som lätt kan plockas in i handlingsplanen och som snabbt kan bidra till att nå utsläppsmål – oavsett vilka de är. Satsa t.ex. långsiktigt på AI för klimatet, öka kompetensen om kopplingen mellan digitalisering och klimat i kommuner och regioner och inför lagkrav på offentliga aktörer att kostnadsfritt dela öppna data kopplat till miljö och klimat. På så sätt kan de smarta och innovativa lösningarna skapas och i slutändan exporteras och bidra utanför vår nationsgräns. 

Vi har en stark svensk techbransch med ett tydligt mål om att bidra till minskad klimat- och miljöpåverkan så för regeringen att inte göra denna koppling vore bara dumt. Nu är det upp till bevis om den här regeringen ska ha någon trovärdighet inom ett av hela vår existens viktigaste områden och för att vinna åter den syn på Sverige vi haft på klimat- och miljöområdet. 

Frida Faxborn
Näringspolitisk expert

TechSveriges förslag till handlingsplanen