Årets första arbetsdag. Ett alldeles rent skrivbord. Inte ett papper.
Och nu har pappersångesten lagt sig.
Värre var det på fjolårets sista arbetsdag när den gröna tunnan rullats fram till arbetsplatsen och jag slängde pappershög efter pappershög.
Att slänga eller inte slänga. Det är frågan. Slänger jag något som jag absolut borde ha sparat? Är det något viktigt som försvinner för alltid?
Snart kunde jag konstatera att nästan allt hade jag i dubbel uppsättning. Dels i form av papper och dels i digital form. Dessutom har jag lagt möda på att hålla reda på allt på två ställen; i högarna på skrivbordet och i mapparna i datorn.
Det måste vara enklare att hålla reda på allt i ett system.
Till slut blev det två små högar kvar. Sådant som jag inte hade i datorn, mestadels sparade artiklar, som jag raskt scannade in. Och så ett antal kollektivavtal som undertecknade original.
För nästa allt går att hantera i digital form. Pengar, kvitton, redovisning, årsredovisningar, anställningskontrakt, bilder med mera. Men inte kollektivavtal. Det har i alla fall varit tolkningen hittills.
I MBL (medbestämmandelagen) står det:
23 § Med kollektivavtal avses skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare.Avtal anses skriftligt även när dess innehåll har upptagits i justerat protokoll eller när förslag till avtal och godkännande därav har upptagits i skilda skrifter.
Skriftligt tolkas fortfarande bokstavligt som att kollektivavtal måste vara undertecknade med penna på papper. Symtomatiskt om kollektivavtalen ska bli den sista pappersbastionen.
Det är något allmänmänskligt, att vilja ha både en fot i det nya och den andra kvar i det gamla. Det är svårt att våga bryta upp!
Men för mig så fortsätter mitt stora digitala äventyr.
Stefan Koskinen
Förbundsdirektör
Almega Tjänsteföretagen
