Jag gick på Elektro på KTH för över 30 år sedan. Det första året fylldes av olika kurser i matematik som de flesta känner igen som algebra, en variabel samt vissa inriktningsspecifika ämnen i elektronik. Även om det kändes avlägset i första årskursen talades det förstås om vilka anställningar som utbildningen skulle kunna leda till. Kopplingen mellan matematiken och den framtida yrkesrollen framstod nog som mindre tydlig – vi hade ju inte valt matematik. Jag tror att de flesta mera såg de kurserna i matematik och framför allt de som kom senare som flervariabel, vektoranalys, funktionsteori och differentialekvationer mera som en entrébiljett till arbetslivet än som något man skulle arbeta med.
Mitt första arbete var på Telefonaktiebolaget LM Ericsson på en avdelning som bland annat arbetade med nätplanering. Vid ett eller två tillfällen har jag använt integraler i arbetet. Detta föranledde mig att göra en enkät bland mina kurskamrater över hur många som faktiskt använt den matematik som vi ägnade så mycket tid åt under studietiden. Resultatet blev 2 %. Övriga hade alltså aldrig använt matematik på högskolenivån över huvud taget.
I höstas började min dotter på Industriell Ekonomi i Linköping. Det blev en dèjà vu upplevelse när jag kunde känna igen exakt samma kurser som jag själv läst. Den största skillnaden tycks vara att det jag kunde köpa som tryckta kompendier för några få kronor har hon blivit tvungen att köpa som fina inbundna böcker för hundratals kronor. En annan skillnad är att utbildningens längd har utökats till nio terminer – har det mänskliga materialet blivit dummare?
Det talas nu mycket om hur vi ska få ungdomar att välja tekniska utbildningar och om en anpassning till industrins behov. Det jag nu ser skrämmer mig. Är det verkligen så att högskolan redan på 1970-talet nått den optimala utbildningen och att den därför inte har behövt ändras över huvud taget för de grundläggande ämnena avseende omfattning och djup? Är industrin betjänt av detta? Gynnas rekryteringen till tekniska utbildningar av ett cementerat synsätt bör vad studenten ”bör läsa” av grundläggande ämnen.
Jag anser att det är dags att i grunden se över de tekniska utbildningar vi har och kanske diskutera med industrin om en mellannivå som måhända är treårig vore bättre. Det skulle nog öka tillströmningen av studenter och säkert också genomströmningen. I vilket fall som helst förefaller problemmedvetenheten obefintlig hos högskolorna om man inte ifrågasätter ett visst upplägg över ett halvt sekel. Industrin ser väl inte likadan ut idag som för 50 år sedan.