Hoppa till innehåll

I förra veckan deltog jag i ett av möte som arrangerades av Region Skåne. Det var ett väldigt intressant möte mellan nutid och framtid, politik och verklighet. Men det var ett möte som än en gång gjorde mig frustrerad och frågande.

Varför upphandlar man flera likartade system när det borde räcka med ett? Skattepengar är inte oändliga – lämna stuprörstänket! – I ett digitalt folkhem bör man tänka holistiskt för att i alla sammanhang tillvarata individens bästa det vill säga: uppgifter borde inte behöva registreras mer än en gång i ett system!
Bland seminariedeltagarna var man överens om att befintliga upphandlingsregler och processer är både otidsenliga och tidskrävande. Man verkar också vara överens om att inköpare från det offentliga måste våga mer och tänja på gränser för att skapa förutsättningar för nya samarbeten vid exempelvis upphandlingar.

Annat som också lyftes fram var ”standard”. Någon måste våga peka med hela handen och tala om vad som gäller när det nya digitala folkhemmet nu faktiskt byggs. Avsaknad av standards, både tekniska och semantiska, skapar osäkerhet och driver kostnader. SKL, Socialstyrelsen och eHälsomyndigheten måste bli mycket snabbare, tydligare och tidsenliga när de nu tar på sig ansvar kring standardiseringsproblematiken.
För att summera intrycket är det förvånande och tråkigt att vård och omsorg inte inser att de också är en del av ett samhälle där individen är det centrala för alla aktörer oavsett verksamhet. Landsting, regioner och hela det offentliga måste bli bättre på att se sina verksamheter utifrån en individs perspektiv – inte sätta sig själva i centrum.