Blockeringsdomens största förlorare är de svenska internetanvändarna

Nyligen slog den nyinrättade Patent- och marknadsöverdomstolen fast att en internetleverantör genom tekniska blockeringsåtgärder ska hindra sina kunders tillgång till sajter som bryter mot upphovsrätten på internet. Domen – som riktar sig mot Bredbandsbolaget men får verkningar för alla svenska internetleverantörer och användare – är prejudicerande och går inte att överklaga. Det har domstolen nämligen själv beslutat om.

Företrädare för de film- och musikbolag som drivit målet jublar och menar att domen innebär att rättsläget nu blir tydligare. Det vi i branschen ser är rakt motsatt: domen lämnar en mycket oklar situation för internetoperatörer och internetanvändare efter sig och gör rättsläget på området mer osäkert än någonsin. De största förlorarna är de svenska internetanvändarna som har att se fram emot ett mindre fritt och öppet internet.

Att domen löper stor risk att bli helt tandlös, det vill säga att dess effekt på det allt mindre problemet med olovlig spridning av film och annat upphovsrättskyddat material på internet som bäst blir marginell, är en sak och i sig anmärkningsvärt. Det egentliga problemet är betydligt större, och går långt utanför frågan om upphovsrätt. Ytterst handlar det om vår syn på internet, och vilken roll de företag som tillhandahåller internetuppkoppling till sina kunder ska ha.

Det finns framförallt tre delar i Patent- och marknadsöverdomstolens dom som väcker fler frågor än den ger svar:

1. Vad kan konsekvenserna bli av den nya tolkning av ordet ”medverka” som domstolen fastslagit, tvärtemot den svenska lagstiftning som säger att internetleverantörer som endast tillhandahåller internetuppkoppling till sina kunder inte kan sägas medverka till de eventuella upphovsrättsintrång kunderna begår? Ska internetleverantörer bedöma vilka sidor och vilket innehåll på internet som är lagligt eller olagligt, och om ett krav på blockering av visst innehåll därigenom är skäligt eller inte? I så fall, på vilka grunder?
2. Vad hindrar att domen öppnar för att företrädare för andra intressen än upphovsrätten nu kommer med liknande krav på lagstiftning om internetblockering?
3. Till vem ska de internetanvändare som vill ifrågasätta eller har frågor kring att deras surf och tillgång till ett fritt internet blockeras vända sig? Patent- och marknadsöverdomstolen? Filmbolagen? Internetleverantörerna?

Domen ger mycket bristfällig, eller ingen, hänvisning till svaren på dessa frågor eller till vilka konsekvenser som faktiskt beaktats inför utslaget.

Internet är en av de mest samhällsutvecklande innovationerna genom historien. Infrastrukturen i sig är ett centralt samhällsintresse. Att en specialdomstol inriktad på, och med expertis inom, immaterialrätt i uppenbart syfte att skydda ett särintresse fattar en irreversibel dom som över en natt ställer dess spelregler på ända är minst sagt anmärkningsvärt.

Effekterna på lång sikt är svåra att förutsäga. Men helt klart är risken mycket stor att de går långt utanför det snäva område domstolen verkar ha trott sig behandla. Dessvärre går domen inte att överklaga – det har Patent- och marknadsöverdomstolen själv bestämt. Vem tar nu ansvar för det?