Den röda digitaliseringstråden saknas i regeringens budget

Så var den här. Den nya MP- och S-regeringen har släppt sin första budget. Några överraskningar men det mesta är ju numera släppt och kommunicerat sedan tidigare. Budgeten innehåller många krokben för hela näringslivet såsom höjda arbetsgivaravgifter för unga och äldre och ett generellt fokus på ökade offentliga utgifter snarare än på företagande, konkurrenskraft och långsiktig tillväxt.
Vad gäller IT-politiken och satsningar på digitaliseringen av Sverige, kan vi se ett fåtal spår av nya satsningar på området men främst handlar det om att förvalta det som redan tagits initiativ till (vilket självklart är positivt i sig). Men det som kanske är mest slående, vid en första genomläsning av budgeten, är avsaknaden av satsningar för att tillvarata digitaliseringens potential, rent generellt.

För precis som regeringen skrivier i inledningen av utgiftsområde 22 (”kommunikationer”) så spänner frågan om hur fler ska kunna ta del av digitaliseringens möjligheter, över i stort sett alla politikområden. Frågan är då varför majoriteten av de IT-satsningar (som alltså för övrigt är väldigt få till antalet) som beskrivs i budgeten, återfinns under just utgiftsområdet ”kommunikationer”? Digitaliseringen handlar om så mycket mer än så. Överhuvudtaget reagerar jag på rubriken ”politiken för informationssamhället”. Det borde istället handla om en politik för digitaliseringen av samhället och denna borde gå som en röd tråd genom alla utgiftsområden i budgeten.

Men vad gäller nya satsningar handlar dessa främst om att regeringen tar ett tydligare grepp kring statens effektivisering, genom att förstärka styrningen och samordningen av övergripande IT-användning i statsförvaltningen. Något som initialt känns mycket välkommet, men väcker också många frågor kring hur detta mer konkreta ska gå till. Under perioden 2015–2018 kommer i alla fall 45 miljoner kronor per år att avsätts för främjandet av investeringar i innovativa och samverkande digitala lösningar. Anslaget får användas för utgifter för styrning, samordning och uppföljning av digitaliseringen av den offentliga förvaltningen.

Myndigheter kommer att pekas ut som ansvariga för digitalisering för olika områden, t ex digitala lösningar för ökat bostadsbyggande, bättre utnyttjande av miljöinformation speciellt geografisk miljöinformation, förenklat företagande samt en mer ändamålsenlig informationshantering i vården som underlättar personalens arbete samt förenklar situationen för patienten.

Förvaltningsansvar för de gemensamma lösningar och förmågor som krävs för en digitalt samverkande förvaltning ska också pekas ut, bland annat för E-handel i staten, IT-drift, IT-projekt och digital samverkan. Självklart är det positivt att regeringen pekar ut ansvar, men detta får inte inkludera att också ”tillhandahålla gemensamma lösningar”. Staten bör undvika att utveckling, utförande och drift av tjänster sker i egen regi. Detta för att inte riskera att konkurrerar med privata företag och därmed gå i motsatt riktning från regeringens mål om att konkurrensutsätta marknader. Det är också viktigt att man i detta arbete har ett perspektiv som inte bara omfattar staten utan hela den offentliga sektorn inkl. kommuner, landsting och regioner.

Vad gäller satsningar på den elektroniska infrastrukturen, så är det positivt att regeringen menar att det är marknaden som i första hand ska tillhandahålla de elektroniska kommunikationerna och att staten har ett ansvar på områden där allmänna intressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden. I budgeten framgår dock inte tydligt vad statens ansvar innebär. Att Mehmet Kaplan nu i eftermiddag leder Bredbandsforums styrgruppsmöte och att regeringen i budgeten signallerar att Bredbandsforum får fortsatt stöd, är även det positivt.

På skolområdet lyser digitaliseringsfrågorna och dess potential med sin frånvaro. Skolverket får dock i uppdrag att utveckla ”Nationella Utvecklingsprogram för skolan” där man bland annat ska ”tillvarata den strategiska potential som IT kan ha för skolutvecklingen”. Kanske ett halmstrå men i alla fall något. Förhoppningen är såklart att detta ska mynna ut i ett ytterligare uppdrag till Skolverket – den om en nationell strategi för digitaliseringen av skolan. Det som Björklund, hårt inträngd mot väggen, i våras trots allt öppnade för och som vi nu förväntar att Fridolin ska driva i hamn.

Regeringen ser också att satsningen på fler högskoleplatser för civil- och högskoleingenjörer fortsätter, inklusive fler platser till yrkeshögskolan.  Detta är självklart välkommet då en av branschens största utmaningar är just bristen och tillgången på kompetens. Om vi inte fixar detta, om vi inte säkerställer att de växande och innovativa IT-företag och digitala tjänsteföretag som finns i Sverige också kan hitta rätt kompetens, då är slaget om Sverige som ledande IT-nation delvis redan förlorat. Då riskerar dessa företag att fly landet och vi går miste om såväl jobb som innovation och tjänsteutveckling.

Vår nye IT-minister, Mehmet Kaplan, har en grannlaga uppgift i att rulla ut, etablera och säkerställa att den där röda digitaliseringstråden går igenom alla politikområden, alla departement och alla ministrars ansvarsområden. Positivt är dock att IT-frågorna återfinns inom ramen för det nya superdepartement – Näringsdepartementet – som Löfven format. Kanske kan detta bidra till att digitaliseringsfrågan blir den viktigaste för den nya regeringen under den kommande mandatperioden och att vi i framtida budgetar får se mer av digitaliseringssatsningar, inom alla utgiftsområden. Något annat vore rent ut sagt ansvarslöst.